Sanna Marin, Finlands tidigare statsminister, med kompisar

Finland, som en gång ansågs vara förebilden för det goda livet, för kompetent samhällsstyrning och en stark social stat, faller samman i rasande fart. Vad har gått fel så snabbt?

Med tre ord: NATO, åtstramningar och russofobi.

https://stat.fi/en/publication/cmf40qntzavef06w295y663kw

Prenumerera gärna på Substack (gratis eller betala €5 i månaden/€50 per år)

Följ oss också på Youtube

Du kan också bidra till verksamheten på Swish: 123 647 06 94

Eller köp en kopp kaffe!

Var inte rädd - Tänk själv

Hålltider för samtalets innehåll, utvalda och rubriksatta av DeepSeek, finns nedan.

Prenumerera gärna på Substack (gratis eller betala €5 i månaden/€50 per år)

Följ oss också på Youtube

Du kan också bidra till verksamheten på Swish: 123 647 06 94

Eller köp en kopp kaffe!

Var inte rädd - Tänk själv

Arne Ruth 5 augusti 2026

[02:02]

Vad är imperialism? – Från slavarbete i Afrika till dagens mobiltelefoner

(Arne definierar imperialism som en stats våldsamma kontroll över andras territorium och resurser, och kopplar det till dagens exploatering av afrikanska gruvarbetare för våra mobiler.)

[07:52]

Iran och oljekuppen 1953 – Mossadeq, CIA och shahens återinsättning

(Om nationaliseringen av iransk olja, den brittisk-amerikanska kuppen och hur Iran hade kunnat se helt annorlunda ut utan detta ingrepp.)

[14:21]

Krigsbrottens frånvaro i svensk medierapportering – Gaza som exempel

(En skarp kritik mot att svenska journalister beskriver bombningar som “händelser” istället för att utgå från internationell rätt och fråga: Är detta ett krigsbrott?)

[18:50]

Det globala systemets hyckleri – Saudiarabien, demokrati och dubbelmoral

(Han diskuterar varför väst aldrig kritiserar Saudiarabien trots extremt kvinnoförtryck, medan länder som Venezuela och Libyen angrips – och erkänner sin egen passivitet i frågan.)

[24:39]

Antiimperialismens dilemma – Kuba och synen på icke-demokratiska regimer

(Om svårigheten att förhålla sig till auktoritära men antiimperialistiska stater, och varför demokrati inte kan importeras över en natt – med egna erfarenheter från Florida 1967.)

[38:47]

Julian Assange och Wikileaks – En innovation som hotade makten

(Han hyllar Wikileaks som en revolution i kunskapsförmedling, och kritiserar svenska medier för att fokusera på Assanges privatliv istället för dokumentens innehåll.)

[43:14]

Svensk rättsstat i kris – Utrikesdepartementets hantering av Assange-fallet

(Han berättar om sin egen granskning av UD:s dokument, där brittiska påtryckningar på svenska åklagare framgår, och om den kollektiva självcensuren i Sverige.)

[56:49]

Ukraina och Nato – Glenn Diesen, Mearsheimer och vägen till krig

(Ett långt avsnitt om Ukrainas historia, Nato-utvidgningen, varför Ryssland invaderade, och varför svenska medier saknar kunskap om landets komplexa förflutna.)

[01:19:58]

Slutsats – Risken för atomkrig, Trumps USA och en förhoppning om lokalt engagemang

(Arne avslutar med en varning för att ett nytt storkrig skulle bli ett atomkrig, reflekterar över USA:s dubbla ansikten och lyfter fram lokala initiativ som motvikt till den globala krisen.)

Hålltider för samtalets innehåll, utvalda och rubriksatta av DeepSeek, finns nedan.

Prenumerera gärna på Substack (gratis eller betala €5 i månaden/€50 per år)

Följ oss också på Youtube

Du kan också bidra till verksamheten på Swish: 123 647 06 94

Eller köp en kopp kaffe!

Var inte rädd - Tänk själv

Arne Ruth 5 augusti 2026

Hållpunkter:

[00;00;51]Fredsklockorna: Ett minnesprojekt mellan Sverige och Norge – Om de tre norska fredsklockorna, varav en nu hamnat i missionshuset i Hedeby, och om den svenska borgerlighetens ovilja att göra upp med sin historia från 1930- och 40-talen.

[00;12;57]Nationalstatens födelse och den tudelade nationen – Samtalet om statens uppkomst efter trettioåriga kriget, Sverige som skolexempel, och den svenska modellen med ämbetsmän – ett begrepp som saknar motsvarighet på andra språk.

[00;17;19]Nationell identitet som konstruktion – Om hur intellektuella som Tegnér, Selma Lagerlöf och Vilhelm Moberg skapade den svenska självbilden, och om Mobergs betydelse för att skildra emigrationen och fattigsverige.

[00;21;33]Den hemliga makten: Medborgare vs. säkerhetsstat – Ruth reflekterar över dubbelheten i det svenska systemet – den offentliga demokratin kontra den hemliga övervakningen, exemplifierat med IB-affären och hans egen upptäckt av att han som ung registrerats för sitt fredsengagemang.

[00;28;27]Mediernas nationalfokus och det förlorade gränsöverskridandet – Kritik mot hur svenska medier ständigt sätter den nationella gränsen i centrum, och om hur kontakten med Norge och det norska bokförlaget Pax tidigt gav honom insikter om amerikansk imperialism.

[00;42;10]Från Lagercrantz till dagens rapportering – en förändrad journalistik – Jämförelse mellan Olof Lagercrantz och Sven Lindqvists personliga, gränsöverskridande reportage och dagens mer styrda och rädda journalistik, med Kina som exempel.

[00;45;25]Bonnier, Wallenberg och journalistikens villkor – Om Bonnierfamiljens dubbla historia – från att ha varit en kvalitetsmedveten utgivare av arbetarlitteratur till att senare närma sig Wallenbergsfären, och om Ruths egen erfarenhet av att aldrig ha blivit detaljstyrd – men ändå sett förändringar.

[00;57;55]Ubåtsaffären, Palmemordet och slutet för den svenska modellen – Ruth ser Palmemordet som en vattendelare och slutpunkten för idén om ett progressivt, neutralt Sverige. Han diskuterar ubåtskränkningarna som ett möjligt maktspel och den svenska rädslan för Ryssland.

[01;13;45]Journalistikens självbild: Granskare eller mörkläggare? – Avslutande reflektioner om journalisters roll, risken att bli en del av makten snarare än att granska den, och om hur alternativa medier som Al Jazeera kan ställa frågor som svensk TV undviker.

Missionskyrkan och klocktornet som ska uppföras bredvid Arne Ruths tomt i Mehedeby.

I en tid när krig och konflikter sprider sig vill vi skapa ett utrymme för eftertanke, samtal och hopp. Kapellet, byggt 1898 av lokalbefolkningen, blir också platsen för en symbolisk handling: vi lägger grundstenen till ett nytt klocktorn och inviger en bronsklocka med texten ”Tid för fred”. Klockan är en gåva från den svensk-norska fredsorganisationen Lay Down Your Arms.

Se presentation av klockan i kommande video med långt samtal mellan Arne Ruth och Dissidentklubbens Mattias Forsgren:

Under eftermiddagen pratar vi om Nordens läge i den nya globala säkerhetssituationen, med särskilt fokus på Västasien (Iran och Palestina) och hur det påverkar Europa. Bland talarna finns bland andra Omar Barghouti (Zoom från Ramallah), Ögmundur Jónasson, Tomas Magnusson, Mehrdad Darvishpour, John Kiriakou (Zoom) och Ola Tunander. Hela programmet hålls på engelska.

Efter den formella delen blir det öppen mikrofon, diskussion, mat och mingel.

Vill du komma?

Mejla Tomas Magnusson på tomas.magnusson.1984@gmail.com senast den 21 augusti.

Välkomna till Mehedeby!

Marta Havryshko är en ukrainsk historiker och forskare med doktorsexamen i historia från Ivan Franko National University of Lviv, specialiserad på feminism, kvinnohistoria, nationalism och sexuellt våld under andra världskriget och Holocaust. Hon är för närvarande visiting assistant professor vid Clark Universitys Strassler Center for Holocaust and Genocide Studies, där hon undervisar i antisemitism, rasism och genusrelaterat våld i krig.

“Kan du berätta för oss européer vilka konkreta steg vi kan ta för att hjälpa er att döda fler ryssar – fler ryska soldater, förstås?”

Denna fråga ställdes av Michael Martens, journalist på Frankfurter Allgemeine Zeitung (FAZ), till Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj under en gemensam presskonferens med Serbiens president Aleksandar Vučić i Belgrad den 8 augusti.

Själva formuleringen av frågan, och särskilt det språk som används, vittnar om en normalisering av hat mot ryssar inom västerländska politiska och intellektuella kretsar. Men det finns en annan, inte mindre oroande dimension av frågan som förtjänar uppmärksamhet: den fullständiga likgiltigheten inför de ukrainska liv som måste offras för att ”döda fler ryssar”.

🔴 Ukrainska liv saknas helt i denna ekvation.

Jag säger detta som en ukrainsk kvinna vars släktingar och vänner tvångsmobiliserades. Några är redan döda, andra är försvunna. Bakom det lättsinniga talet om att ”döda fler ryssar” döljer sig den del som ingen verkar vilja nämna: ukrainare måste dö för att detta ska kunna ske.

Från tryggheten i västerländska huvudstäder behandlas ukrainska liv alltför lättvindigt som en förbrukningsartikel i ett geopolitiskt spel som spelas av andra. Om ”att hjälpa Ukraina” nu innebär att hjälpa landet att ”döda fler ryssar”, måste en fråga ställas: Hur många fler ukrainare är ni beredda att offra för detta mål?

”Vårt krig mot Ryssland” var rubriken på omslaget till Der Spiegels juninummer, som publicerades med anledning av 85-årsdagen av Nazitysklands invasion av Sovjetunionen.

Som judisk forskare med inriktning på Förintelsen och andra världskriget i Ukraina finner jag denna framställning djupt problematisk. Den förvränger historien om Operation Barbarossa genom att reducera den till ett tyskt-ryskt krig. Nazitysklands invasion ödelade flera sovjetrepubliker, och Ukraina var en av de främsta platserna för massmord och samtidigt ett av dess största offer. Omkring tio miljoner människor i Ukraina fick sätta livet till, däribland cirka 1,5 miljoner judar, varav många mördades av tyska kulor på platser som Babij Jar. Samtidigt tjänstgjorde omkring sju miljoner ukrainare i Röda armén, befriade koncentrationsläger och bidrog slutligen till att befria Tyskland från nazismen.

Der Spiegels rubrik suddar i praktiken ut den ukrainska berättelsen ur krigets sammanhang. Varför? Kanske för att ”Vårt krig mot Ryssland” gör mer än att beskriva det förflutna. Formuleringen inbjuder till en uppenbar parallell med Europas nya stora krig, det största sedan 1945, där Tyskland och Ryssland återigen spelar centrala roller på motsatta sidor, medan Ukraina återigen blir ett slagfält, ett landskap av förstörda städer, massdöd, grymheter och sönderslagna liv.

Det finns dock en avgörande skillnad. Den här gången strider inte Tyskland med egna soldater, utan med vapen, underrättelser och pengar. Ukrainarna tillhandahåller blodet. För tyskar som fortfarande hyser bitterhet över sitt lands nederlag mot Sovjetunionen, och som i allt högre grad vill omtolka detta som ett nederlag mot ”Ryssland”, erbjuder historien nu möjligheten till revansch utan några tyska liksäckar.

För mer pragmatiska vinnare på kriget, särskilt den militärindustriella sektorn, finns en annan utdelning. Ukraina har blivit ett enormt testområde för ny militär teknik och ett slagfält med en omättlig efterfrågan på vapen. Företag som Rheinmetall har knappast lidit några nackdelar av denna efterfrågan.

Tyskland är nu djupt involverat i detta krig. Utan västerländskt, och särskilt tyskt, ekonomiskt, militärt, underrättelsemässigt, humanitärt och diplomatiskt stöd skulle Ukraina inte kunna upprätthålla sitt motstånd mot Ryssland. Tysklands politiska ledning är fullt medveten om detta. Utvecklingen sedan 2022 berättar historien: från det mycket hånade erbjudandet om 5 000 hjälmar till Patriot-luftvärnssystem och gemensam drönarproduktion.

Följaktligen har även den moraliska retoriken förändrats. Förespråkare för militärt stöd betonar att Ukraina inte bara kämpar för sig självt utan också för ”vår frihet, vår suveränitet, vårt oberoende, vår demokrati och vårt öppna samhälle”, som förbundskansler Friedrich Merz (CDU) uttryckte det i juni 2025.

Denna retorik fyller en viktig politisk funktion: den omvandlar Ukrainas krig till ”vårt krig” för den genomsnittlige tysken. Och varje ”vårt krig” behöver ”våra pojkar”. I dag syftar detta på män som bär blågula flaggor och ropar ”Slava Ukraini” (Ära åt Ukraina). Att stödja ”våra pojkar” innebär att jubla över spektakulära attacker mot Moskva, räkna återtagna kilometer på kartor och i allt högre grad fira rapporterade siffror över dödade eller sårade ryska soldater.

Krig blir en åskådarsport. Ryska kroppar blir siffror på en resultattavla med ukrainska kroppar som inträdesavgiften.

🔴 Krigets mänskliga kostnad

Dödens matematik har blivit det nya normala i Ukraina. 1 460 400, det är antalet fientliga ”förluster”, vilket innebär dödade och sårade soldater, som Ukrainas försvarsministerium publicerade på tisdagen. Nu inne på sitt femte krigsår uppdateras siffran dagligen: en löpande resultattavla avsedd att visa den ukrainska arméns ”framgångsr”, stärka moralen och upprätthålla tron på seger. I vintras satte Zelenskyj upp ännu ett makabert riktmärke: 50 000 ryska soldater per månad, en förslitningstakt avsedd att göra krigets kostnad outhärdlig för Ryssland.

Men Ukrainas president, och de som applåderar denna dödsbaserade matematik, talar sällan om den andra sidan av ekvationen: den mänskliga kostnad som vanliga ukrainare betalar. De nämner inte hur många män som måste tvångsmobiliseras mot sin vilja och skickas ut i krig för att döda andra människor.

De säger inte hur många som dör i träningsläger, omkommer under flykt eller deserteringsförsök, dör till följd av misshandel eller omänskliga förhållanden, eller dödas av de egna väpnade styrkorna när de försöker retirera.

De säger inte hur många soldater som betalar det yttersta priset och förlorar det enda som ingen stat borde göra anspråk på: deras liv. De säger inte hur många som förlorar armar och ben och blir permanent beroende av hjälp från andra, inklusive den stat som i ett senare skede behöver bevis för att funktionsnedsättningen uppstod under försvaret av landet. De säger inte hur många som kommer att vila för alltid i fuktig jord, i namnlösa gravar som kanske aldrig hittas. Och de säger inte hur många sörjande mödrar, änkor och faderlösa barn som lämnas kvar som en följd av planerna på att ”döda fler ryssar”.

Zelenskyjs regering har alla politiska skäl att tona ned krigets mänskliga kostnad. Västerländska politiska eliter har också egna intressen: Zelenskyj har visat sig vara en effektiv partner i en krigsstrategi som har orsakat Ryssland enorma förluster. Denna tystnadskultur kring krigets kostnader har gjort en stor del av västvärlden skrämmande okänslig för det ukrainska folkets lidanden.

”Vi står med Ukraina” började som ett uttryck för solidaritet med ukrainare som tvingades möta rysk aggression. I allt högre grad har det nu övergått till att bli en täckmantel för transnationella företags, vapenindustrins och politiska eliters intressen, vilka vill förlänga kriget så länge som krävs för att förblöda Ryssland, oavsett hur mycket ukrainskt blod som spills under processen.

”Slava Ukraini”, som en gång var en hälsning till det ukrainska motståndet mot invasionen, har nu fått en mörkare dimension: ett stridsrop som i allt större utsträckning förknippas med militarism, etnisk nationalism och högerextrema krafter, vars växande inflytande inom den ukrainska militären till stor del har passerat obemärkt i väst.

🔴 Vapnen är västerländska, blodet är ukrainskt

Så när medlemmar av västerländska politiska och intellektuella eliter, däribland Michael Martens, sitter tryggt på sina kontor och frågar Ukrainas president hur européer kan hjälpa till med att ”döda fler ryssar”, bör detta inte misstolkas som omsorg om ukrainarna.

För det är ukrainarna som skickas till slagfältet. Det är ukrainarna som tvångsmobiliseras, utrustas med västerländska vapen och uppmanas att orsaka ännu fler ryska förluster. Vapnen är västerländska. Applåderna är västerländska. Blodet är ukrainskt.

Och om man från Europas trygghet kan fira allt fler spektakulära ryska dödsfall samtidigt som man gratulerar sig själv för hur mycket man ”stödjer Ukraina”, då kanske det är dags att fråga sig vilka det egentligen är man värdesätter: ukrainare som människor, eller ukrainare som verktyg för att döda de människor man hatar?

Prenumerera gärna på Substack (gratis eller betala €5 i månaden/€50 per år)

Följ oss också på Youtube

Du kan också bidra till verksamheten på Swish: 123 647 06 94

Eller köp en kopp kaffe!

Var inte rädd - Tänk själv

Peace

En historisk bild. Som en vortex som drar oss ned i den kognitiva dissonansens mardrömsvirvel. Exemplifierat i Mazze Nilssons briljanta analys om två domstolar som förtvivlat måste hitta en sanning folket kan acceptera.

London-domstolen avgjorde att försäkringsvillkorens krigsundantag gällde, utan att fastställa vem som utfört attacken.

Den tyska åklagarens berättelse har betydande brister. Medan London-rättegången presenterade omfattande teknisk och forensisk bevisning; om sprängämnen, undervattensoperationer och själva skadebilden har den tyska offentliga framställningen inte påvisat någon forensisk koppling mellan Andromeda och bottenfynden.

Den tyska utredningen bygger på spår av RDX och HMX som hittades ombord på Andromeda fyra månader efter attacken, men någon offentlig jämförande analys som knyter dessa spår till sprängämnen från bottenplatserna har inte presenterats.

Länkar:

Tyska åklagarnas framställan

Brittiska domen

Fanns det brittiska ansvariga?

Prenumerera gärna på Substack (gratis eller betala €5 i månaden/€50 per år)

Följ oss också på Youtube

Du kan också bidra till verksamheten på Swish: 123 647 06 94

Eller köp en kopp kaffe!

Var inte rädd - Tänk själv

Peace

Mertz Laakso samtalar med talespersonen Björn Alling om Partiet Solidaritets politik, prioriteringar och vision inför valet.

“En katt sover i solen och världen består utan att behöva vittnesmålets bokstäver. Ty inget skulle ha framgått av dem utom insikten att det är synd om oss människor.”

I Kanadas och Luxemburgs premiärministrar, Mark Carney respektive Luc Frieden, föreslår att Nato-toppmötet den 7–8 juli 2026 i Ankara ska lansera en Nato-bank för att finansiera ett krig mot Ryssland. Med finansiella metoder som aldrig tidigare använts för att återuppbygga infrastruktur eller utrota fattigdom vill de samla enorma kapitalbelopp (ca. 850 miljarder euro per år) för upprustning inför ett framkallat krig med Ryssland. Det råder brist på produktionskapacitet för vapen inom Nato och den europeiska ungdomen ställer inte upp att strida just nu, men Väst mobiliserar vad man anser vara sitt starkaste kort, finanssektorn, för att bevara sin världsdominans. Men tilltron till västbankerna är inte särskilt stor. De föreslår då att medlemsstaternas befolkningar ska garantera de gigantiska lånesummorna för upprustning. De redan orimliga statliga garantierna för det internationella finanssystemets gigantiska spekulation ska avskiljas genom en bankuppdelning. Nu ska “försvaret mot Ryssland” motivera en utvidgning av de statliga garantierna till bankerna för att möjliggöra en ny jättelik skuldsättning för upprustning.

I en ledarartikel i Financial Times den 25 juni 2026 efterlyste Mark Carney och Luc Frieden att en ny multilateral bank snabbt skulle inrättas inom det västerländska finanssystemet för att pumpa enorma mängder europeiskt och nordamerikanskt finanskapital in i militär produktion. Det går hand i hand med City of Londons övergripande plan att göra ett brittisklett Europa till deras imperiums nya centrum, komplett med egna kärnvapenresurser, finansiell apparat och oprovocerade krigshandlingar för att förstöra Ryssland och Kina. Samtidigt ska detta hålla deras globala spekulativa finansbubbla på 2,4 biljoner dollar vid liv och locka tillbaka USA från dess begynnande återtåg från Nato och Europa. Carney representerar Londons intressen som tidigare chef för Bank of England och Kanadas centralbank, och var även ordförande för det avgörande globala Financial Stability Board (fsb.org). Luc Frieden och Luxemburg representerar de kontinentala kungahusens och andra europeiska superoligarkiska intressens finansiella intressen.

Deras artikel har titeln “Credible Deterrence Requires a New NATO Bank“ och förklarar: “Kärnan i avskräckning är trovärdighet. Sedan Rysslands olagliga invasion av Ukraina har Nato-allierade kommit långt i att stärka sin militära kapacitet, men det räcker inte. Trovärdig avskräckning kräver mer; den måste backas upp av finansiell och ekonomisk makt.”

I Hjalmar Schachts fotspår

Carney och Frieden vill att en ny multilateral bank omedelbart inrättas, utformad av experter från den anglofila Nato-tankesmedjan Atlantic Council och med huvudkontor i Kanada, som är en del av det brittiska samväldet, för att tillhandahålla finansiering på omkring 1 biljon dollar per år för krig! De kallar Nato-banken för “Defense, Security and Resilience Bank” (DSRB), men ett ärligare namn vore Internationella förstörelsebanken. “Vår förmåga att mobilisera kapital måste vara lika tillförlitlig som våra väpnade styrkor. Lösningen är en djärv multilateral sådan: inrättandet av en Defense, Security and Resilience Bank (DSRB)”, skriver de. Det motsvarar beslutet från Bank of England, Montagu Norman och den synarkistiska bankeliten på 1930-talet att medvetet stödja den tyska riksbankspresidenten, den liberale Hjalmar Schacht, i hans stöd för Hitlers maktövertagande och i hans utnämning till ekonomiminister med ansvar för upprustning. Det var för denna upprustning som Tyskland genomförde sin ekonomiska åtstramning, först med frivilliga arbetsläger, nödhjälpsarbete, som i takt med att krisen förvärrades genomfördes med alltmer fascistiskt våld, morden på funktionshindrade och koncentrationslägrens fasor.

En kommentator förklarade vad detta innebär vid ett nyligen hållet möte inom International Peace Coalition: “Det är precis vad [Hitlers riksbankspresident] Hjalmar Schacht gjorde under täckmanteln av ‘Metal Research Loans’ [MEFO-växlar]. Man skapar pengar ur tomma intet för att finansiera en krigsmaskin, men när dessa lån sedan förfaller ökar trycket att faktiskt betala tillbaka dem genom krig, och det blir en självuppfyllande profetia.” Kommentatorn tillade att en biljon dollar om året “kommer att utlösa hyperinflation, och det kommer att bli dödsstöten för finanssystemet, eftersom dessa pengar inte går till den reala ekonomin; de går i stället till förstörelse av reala tillgångar, eftersom militär produktion inte är en del av den reala produktiva ekonomin”, utan rent slöseri.

Natos generalsekreterare Mark Rutte stöder till fullo förslaget om en Nato-bank. “Vi befinner oss i ett tidigt skede av en försvarsindustriell revolution”, förklarade han inför en publik vid Atlantic Council den 25 juni 2026. Donald Trump har också tagit del av förslaget och skröt för reportrar i Vita huset den 23 juni 2026 med att han pressar amerikanska biltillverkare att ställa om till vapenproduktion. “Vi ska tillverka vapen... Vi investerar verkligen mycket och ekonomiskt i vapenproduktion, och några av biltillverkarna... de ingår avtal om att tillverka robotar.” Dessa politiker följer beslut som fattats i okända församlingar bakom Carney och Frieden. Kommer de svenska politikerna också följa denna Nato-politik? De har redan beslutat om vapenaffärer och ytterst riskfyllda militära samarbetsavtal utan någon som helst föregående offentlig debatt.

Atlantic Council stöder förslaget om Nato-bank och Carney hade redan offentligt skisserat idén om Nato-banken DSRB i april 2026, då han meddelade att den skulle ha sitt huvudkontor i Kanada och att arbetet med att utarbeta en stadga hade påbörjats, med hjälp av flera banker, däribland JP Morgan, Deutsche Bank och Royal Bank of Canada. Idén till DSRB kom egentligen från Rob Murray vid Atlantic Council, som den 13 december 2024 publicerade en artikel av Murray om sitt förslag. Nato behöver ytterligare 850 miljarder euro per år; det vill säga knappt en biljon dollar per år, för att finansiera militär uppbyggnad, hävdade Carney i sin ledarartikel i Financial Times. Problemet, skrev han, är att “kapitalförvaltningsregler förhindrar försvarssektorn från att få den finansiering i den skala som behövs från privata banker.” Affärsbanker kan bara låna ut “omkring 12 euro för varje euro i kapital till försvaret, medan DSRB:s multilaterala garantistruktur gör det möjligt för dem att låna ut mer än dubbelt så mycket”. Han föreslår att detta ska uppnås genom att säkerställa att DSRB får en AAA-rating genom att ha fullt stöd från de berörda regeringarna, “om nödvändigt”.

Londons plan B: Hjalmar Schacht.

“Genom att utfärda lånegarantier till privata finansiella institutioner kommer DSRB att spela en nyckelroll i att minska risken för den privata sektorn och möjliggöra betydande mängder ytterligare kapital som kan lockas in i försvarsindustrins leveranskedjor.” Med andra ord kommer enorma mängder spekulativt finansiellt kapital att kanaliseras in i militär produktion, understödd av statliga garantier, det vill säga från skattebetalarna.

Detta innebär att enorma mängder spekulativt finanskapital kanaliseras in i militär produktion, med statliga garantier som säkerhet, vilket i sin tur finansieras genom att plundra de berörda befolkningarnas levnadsstandard; precis som skedde under Schachts tid fast vi är nu på steroider. Carney föreslår att hans nya DSRB ska lanseras vid det kommande Nato-toppmötet i Ankara den 7–8 juli 2026 och därefter vara fullt operativ inom 12 månader. “Kanada och Luxemburg är stolta över att leda detta arbete”, avslutar de och säger: “Vi tror att detta kan bli ytterligare en milstolpe i Natos partnerskap och inleda en ny era i de transatlantiska relationerna. Tillsammans kommer vi att förvandla finansiella garantier till säkerhetsgarantier och finansiering till avskräckning.” Det skulle förvandla planeten till ruiner, men tänk om den där biljonen dollar om året inte kanaliserades in i förstörelse, utan i utveckling?

Tänk om USA och europeiska länder anslöt sig till länderna i det globala syd och investerade i stora infrastrukturprojekt som både norr och söder behöver?

Tänk om vi samarbetade med Kina för att utrota fattigdomen globalt?

Tänk om vi tog upp påve Leo XIV:s utmaning att lösa migrationsproblemet genom att erbjuda produktiva jobb och en värdig levnadsstandard för människor i deras hemländer?

Tänk om vi, i stället för Carneys “Internationella förstörelsebank”, ökade Sveriges samarbete genom att samarbeta i internationella utvecklingsbanker liknande dem som startats av BRICS, Shanghai Cooperation Organisation, med flera nya samarbetsorganisationer i det globala syd, som syftar till att årligen emittera tiotals biljoner dollar i riktade krediter för produktiv ekonomisk verksamhet?

Varje svensk politiker och parti i valrörelsen måste nu frågas ut om de säger:

Nej till krig med Ryssland?

Nej till en Nato-bank för upprustning?

Nej till svenska statliga garantier för banklån för upprustning?

Tyvärr strävar MIMAK, (det militärindustriella media-akademiska komplexet som fredsforskaren Jan Öberg kallar det) efter att splittra alla rörelser som aktivt arbetar för fred och diplomati. Och det finns en risk att debatten går vilse i att handla om hur protesterna genomförs istället för att prata om skälen till att de överhuvudtaget genomförs.

Som Aydin påpekar är satirisk och burlesk gatuteater en europeisk teaterform som funnits i hundratals år. Det han och Motståndsteatern gör är att jämföra med commedia dell’arte eller den mer nutida bouffon. Trots det har Palestinavänner kritiserat teaterformen för att vara alltför avstötande i sitt uttryck och att teatern därför motverkar syftet att väcka fler till insikt. Detta diskuteras i detta samtal.

Vad teatern definitivt har lyckats med är att få genomslag internationellt. Den israeliske knessetledamoten Ofer Cassif har inga problem att jämföra teaterns Gazaskylt med skylten över grinden till Auschwitz. Se hans tal till till demonstranterna på Odenplan den 25 juli i år (för dig som har Facebook) Sami Suliman har också kontakt med kristna organisationer i USA som stöder kampen för frisläppandet av Dr Hussam Abu Safiya (länk till Facebook)

Här är länken till Frida Stranne och Gustaf Skarsgårds samtal med Alexandra Urisman Otto, DN-journalisten som berättar hur censuren fungerar i praktiken i etablissemangsmedia. Publicerad i Magda Gads Gads World.

Här är länken till Youtube med ett utdrag ur läkaren Hussam Abu Safiyas son Elias Abu Safiya som talar för det italienska parlamentet för två veckor sedan. AI-generad röst på engelska.

Njut av detta intressanta samtal med Sami och Aydin som de senaste åren satsat allt för att verka för fred och frihet i Palestina. Alla kan inte göra lika mycket. Men vi kan alla göra lite.

Dikten jag framför i programmet och som jag även läste upp på Odenplan den 25 juli finns här (Facebook)

Här är texten:

När blev vetenskap förräderi?
När blev narrativ industri?
När blev folkmord demokrati?

Vilka bestämmer din ideologi?
Är det de samma som säger:
Du är fri?

Fri.
Fri att blunda för ondskan 
Fri att sälja vapen till terrorstater
Fri att kalla förtvivlan antisemitism

Vilka bestämmer din ideologi?
Är det de samma som säger:
Israel är en demokrati?

Prenumerera gärna (gratis eller betala €5 i månaden/€50 per år)

Du kan också bidra till verksamheten på Swish: 123 647 06 94

Eller köp en kopp kaffe!

Befria Palestina!

Peace

I wrote it as an act of exorcism to break free from the spells of NATO taking over Sweden in 2023. But was totally defeated. The demon was too strong. Since then I occasionally read it before events like this and always re-arrange the wording a little. Nothing is ever perfect.

In the Dissident Club we occasionally refer to the great darkness of the world, the greed, the hypocrisy, the imperialistic ignorance, as the chaos demon. The force who many think are undefeatable so therefore make it a part of ones own personality. A sort of common sense in an unjust world. Why make a fuss?

That’s what we are trying to do in this podcast. Make fusses. With geopolitical analyses, interesting conversations and poetry and other artistic methods.

If you want to support me personally and my work as an activist writer you can always buy the book: Kaosdemonen (written in 75% Swedish and 25% English). Just send a mail to dissidentpodden@proton.me. The prize is 225 Swedish Crowns including postage. If you want it shipped to foreign land we find something out. If you prefer to buy it online you find it here.

Please share the videos and articles we produce if you like them. Give hearts and thumbs up. Everything we do is free but you can always choose a payed subscription. If you live in Sweden you can also support us on Swish. 1236470694 (Don’t use the Swish for buying the book)

Don’t be afraid - Think for yourself

Go with Gaia

Love thy neighbour

Peace

Frida Stranne, Associate Professor, Peace and Development Studies at the University of Halmstad, Sweden

Ola Tunander, research professor emeritus at the Peace Research Institute Oslo (PRIO, Norway)

Nadja Al-Malki Gunnarsson, peace activist and organizer, Stockholm

Arne Ruth, Chief Editor at Sweden’s most influential main stream media newspaper, Dagens Nyheter, from 1982-1998.

Moderator is Mattias Forsgren, Dissidentklubben, Stockholm.

Enjoy!

And don’t forget: Do not fear - Think for yourself

The event was organized by Lay Down Your Arms from Norway with John Y. Jones and Dissidentklubben, Stockholm. Elin Osjord was the videographer.

Here is the link to John Kiriakous event at Voksenåsen, Oslo the 2 July.

And here is the link to the full event in Stockholm.

Don´t be afraid - Think for yourself

More will come.

Mats Nilsson och Mattias Forsgren gjorde intervjun i Mats Nilssons bibliotek den 10 maj 2025. Gunnar Drömlund filmade och Håkan Julander redigerade och lade på den inledande speakerrösten.

Spara denna video på en fysisk hårddisk. Det kommer en tid då historiker behöver få material till att förstå vad som föranledde galenskaperna de första decennierna på 2000-talet. Vi får bara hoppas att det kommer att finnas en framtid där sådana studier låter sig göras.

Moderators are Håkan Julander and Mattias Forsgren.

Although it is more than two years ago when Ola and Glenn presented their analyses at our meeting in Stockholm they are still very much valid. A lot has changed in the Ukraine war with the increased drone war and more attacks on Russia proper and Russia has continuously slowly conquered more cities and ground in Donbas. And the money and weapon transactions to Ukraine have become even bigger. And also the new role the US has taken to the conflict in trying to make it a more solely European matter. But otherwise most is the same. Listen how these important geopolitical analysts looked upon the conflict two years ago

The meeting was held at Teater Tribunalen, Stockholm, the 28:th of May, 2024. Moderators are Håkan Julander and Mattias Forsgren.

What Raúl Delgado Concepción is saying is that they will not give up and they will fight for their lives. They are confronting a multidimensional war of lies and sanctions from the US but he is certain Cuba will not back down.

Do you live in Sweden and want to help Cuba? Contact Svensk-Kubanska Föreningen

For a historic perspective and a presentation of the current president of Cuba, Miguel Díaz-Canel, this new documentary from Abby Martin is highly recommended.

Please subscribe and share our content. We produce material in both Swedish and English.

Swedes can support Dissidentpodden with Swish: 123 647 06 94

Non-Swedes can buy a cup of coffee.

Peace and prosper.

Support Cuba!

Mycket nöje!

Missa inte John Kiriakou, Frida Stranne, Glenn Diesen, Nadja al-Malki Gunnarsson och Ola Tunander live på scenen i Rågsveds Folkets Hus den 4 juli! Detta får ni inte missa, Länk till facebookevent här.

För att vara på säkra plats swisha 200 kr eller 100 kr för pensionärer och studerande till 123 132 74 51 Centrum för folkbildning.